Publicerad av Birgitta Rydztröm den 04 Nov 2022
¡Hola Loke! ¿Cómo estás en el nuevo país Argentina?
Loke Welander med Sölvesborg som hemvist är sedan några månader en kändis i staden Dolores, knappt två timmar bort med bil från huvudstaden Buenos Aires
Som många säkert vet har Rotary ett fantastiskt program för ungdomar och unga vuxna. Ett av dessa är våra ungdomsutbyten. Vi tog en intervju med Loke några månader in på hans ettårs-utbyte i Argentina. Behöver man säga att han stortrivs i skolan, med vännerna, familjen och livet? Knappast.
– Det bästa jag gjort hittills i mitt liv, säger Loke.
Loke som är 17 år berättar att han inspirerats av sin mamma Rebecka som åkte till USA när hon var lika gammal.  
– När jag var yngre fick jag höra en del historier av mamma, men det blev en rätt spontan grej ändå att jag själv skulle åka iväg, säger Loke. 
Det var egentligen först när hans gymnasieskola anordnade en språkdag och bjöd in utbytesstudenter som studerade på universitetsnivå som han blev påmind igen och inspirerad.
– Jag tänkte nu eller aldrig!
 
 
Polisen får vänta
Efter språkdagen började Loke tillsammans med mamma Rebecka och pappa Sven att söka upp möjligheterna. De kom fram till att Rotary var bäst. I familjen ingår också syster Svea samt en Engelsk springer spaniel och två katter. 
 
Familjen hemma i Sölvesborg, fast katterna håller sig undan fotografen.

Loke hade annars redan planer i sitt huvud på att bli polis senare i sitt liv.
Men eftersom man inte kan studera till polis i ett annat land när man ska jobba som polis i Sverige, och att året inte tillgodoräknas, bestämde Loke sig för utlandsstudier på gymnasienivå.
– Det var detta som gällde!
Alltså var det här inte något som jag tänkt på hela livet, och väntat på i oändlighet, utan något som var relativt spontant.
Hemma i Sölvesborg går Loke samhällslinjen och ska börja på inriktningen beteendevetenskap när han kommer hem igen. 
– Jag gillar skolan!
Men också att vara ute i naturen och att träna.
 
Fick du välja mottagarland?
– Jag fick mer eller mindre välja, jag fick önska. Eftersom jag hade spanska i skolan så ville jag passa på att utnyttja mitt år utomlands till att lära mig ett tredje språk, istället för att åka till ett engelsktalande land där jag redan behärskar språket. Då fanns det Spanien, men det är i Europa, vilket är relativt nära hemma. Jag ville ha något mer exotiskt och längre bort, så då var det syd/centralamerika som gällde. I och med Rotarys slumpmässiga placering inom länderna man önskar så tog jag Argentina, då det helt enkelt var väldigt stort och innehåller de flesta klimat som erbjuds här i världen. Jag gjorde inte så mycket research om länderna man kunde välja mellan utan gick mest på att Argentina låg schysst till på kartan. Att inte veta var man skulle hamna var en del av äventyret. Som andrahandsval önskade jag grannlandet Chile och sedan grannlandet Uruguay. Jag är så vitt jag vet den enda svensken i Sydamerika.
 
Dolores en kommun med cirka 25.000 invånare.

 

Plaza i Dolores som firar 205 år.
 
Hur förberedde du dig?
– Egentligen gjorde jag inte jättemycket för att förbereda mig. Jag utnyttjade sommaren till att få så mycket tid som möjligt med familj och nära vänner innan jag åkte, då jag inte skulle få träffa dem på ett år. Det blev också många rundor med hunden Charlie i skogen.
En del av förberedelserna var att skaffa presenter till värdfamiljen.
– Jag chattade en del och pratade en gång med värdfamiljen som verkade jättetrevlig (vilket de även är nu när jag är på plats). Oavsett hur mycket förberedelser man gör så är det på plats som det händer. Det är väldigt svårt att veta hur det ska bli innan man faktiskt spenderar tid i landet man kommer till.
 
Värdfamiljen i Dolores första dagen. Loke till höger i vit t-shirt.
 
Några likheter med den svenska skolan?
I den argentinska skolan börjar man när man är sex år och det finns två nivåer, först sex år i “primary school” och sedan sex år i “secondary school”.
– Jag hamnade i det femte året i secondary school tillsammans med andra födda 2005/2006. Jag börjar i sexan efter sommarlovet som varar i tre månader (December/Januari/Februari). Skolan börjar klockan 7:30, lektionerna varar i en timme och sedan tio minuters rast, upprepat fem gånger. Klockan 13:10 slutar vi och går hem för att äta lunch. På måndagar har vi idrott klockan tre men de andra dagarna behöver vi inte återvända tillbaks till skolan. 
 
På lektionerna kan det ibland vara ganska livat och kvaliteten på lärarna varierar.
– Med vissa gör vi absolut ingenting och med andra gör vi lite mer med. Det är stor variation. Det används inga datorer och det finns inga skåp. Läroböcker finns det knappast heller utan det är läraren man vänder sig till. Det innebär mycket kopierande av texter, oftast skriver läraren av texten från sin bok på tavlan, men ibland så säger läraren ett ord i taget och så får man skriva ner det i sitt anteckningsblock. Tempot i undervisningen blir därmed relativt låg och således nivån. Det är väldigt punktligt när lektionen slutar och klockan ringer, men inte alls lika punktligt när den ringer tio minuter senare för att börja. Ganska så ofta så saknas det lärare och då kan man få en håltimme alternativt sluta/börja en timme tidigare/senare. Skolan där Loke går är i en gammal byggnad som är över 150 år.
 
Pic-nic med dans och musik på skolgården under en håltimma. Till och med "fika".
 
Nya vänner för livet och ett tredje språk
Utlandsåret innebär att man inte får tillgodoräkna sig detta när man kommer tillbaka till den svenska skolan.
– Jag fortsätter där jag lämnade när jag kommer hem. Att ta studenten ett år senare gör mig inte så mycket då jag får uppleva så otroligt mycket som jag i Sverige inte hade kunnat föreställa mig. Nya vänner från hela världen för resten av livet och ett tredje språk. Dessutom får jag lära känna ännu mer nytt folk när jag återvänder hem och börjar i en ny klass.
Det är spanska som gäller och när det gäller nivån på engelskan är den ganska låg.
– Men det är bra för dig som vill lära dig spanska, då du inte lika lätt kan komma undan med att prata engelska. Det finns några i klassen som pratar lite bättre engelska, men inte särskilt bra. Översättaren fick jobba en del i början med att hjälpa till. Min värdfamilj pratar inte heller särskilt bra engelska, men allt detta får mig att lära mig spanska snabbare. Jag har under mina drygt två månader här lärt mig mycket. Men det finns även mycket kvar att lära sig.


Selfie med klassen från första dagen.
 
Otroligt välkommen överallt
Loke har fått vänner snabbt.
– Jag hamnade i en fantastisk klass med en massa schysst folk. Jag är en av fyra utbytesstudenter, även där finns en fin gemenskap. Människorna här är generellt sätt mycket mer intresserade av en och det sociala. Inte alls som i Sverige. Jag har råkat bli lite av en lokalkändis och blir nästan alltid hejad på när jag är ute och går av människor som jag inte ens vet vilka de är. Jag blir bjuden till födelsedagsfester av kompisarnas kompisar. Jag känner mig otroligt välkommen överallt.

Vi umgås mycket och är ofta i parken eller på torget där vi dricker maté tillsammans. Maté är en koffeindryck som verkar upppiggande och är vanlig i många länder i Sydamerika.
De spelar också fotboll och Loke försöker hänga lite på gymmet eller ta en löparrunda. Lite då och då blir det restaurangbesök.
– På helgerna så är det rätt mycket fester så det är inte så svårt att hålla sig sysselsatt.
 

Vänner för livet med Aino från Finland och Laura från Belgien, till höger.
 
Aktivt Rotary i Dolores
Loke har varit på Rotaryklubben i Dolores flera gånger men också inbjuden till middagar när till exempel distriktsguvernören var på besök.
– Här finns även ett härligt gäng ungdomar i Interact som har möten varje fredag. Dit går jag kanske var tredje vecka. Vi var även i Maipu, en grannstad 40 min bort, för att göra reklam för utbytesprogrammet i en skola tillsammans med Rotary Maipu. Sedan räknas nog även träffen i Olavarría där 40 utbytesstudenter samlades för att träffa varandra. Eftersom distriktet är mer än dubbelt så stort som Sverige så hölls det flera träffar och vi var därför bara några av alla utbytesstudenter.
 

Rotaryträff i Olavarría.
 
Lokes tips: Sluta fundera - bara gör det!
Att ta chansen till ett utbytesår är inget man egentligen behöver fundera över.
– Det är dags att sluta fundera och istället börja satsa på att faktiskt göra det. Jag har under mina två första månader fått uppleva så otroligt många roliga saker som jag aldrig kommer glömma. Jag har lärt mig mer spanska här på två månader än mina fem år i svensk skola. Jag har fått vänner för hela livet samt vänner från de flesta länder i Europa samt USA. Nätverket du får ger dig fantastiska förutsättningar för att fortsätta resa och träffa vänner från hela världen. Även språket du lär dig ger dig nyckeln till att komma in på djupet i länder och kulturer, på ett sätt som inte går som turist. Mitt tankesätt innan resan var att om jag har möjligheten att göra det här utbytet, men väljer att ändå inte göra det, så kommer jag ångra det för resten av livet. Så, bara gör det. Du kommer absolut inte ångra dig.
 
Framtidsplaner och tankar om Rotary?
När Loke kommer hem väntar de två sista åren på gymnasiet innan det är dags för värnplikten.
– Efter värnplikten tar jag antingen anställning för att jobba eller så försöker jag hitta andra jobb. När jag samlat på mig mer erfarenhet vill jag bli polis.
Loke kommer för evigt att vara tacksam för de möjligheter Rotary har gett honom och tusentals andra ungdomar runt om i världen.
På frågan om han kan tänka sig bli rotarian i framtiden säger han så här:
– Jag skulle absolut kunna tänka mig att bli medlem i framtiden. Rotary gör stor nytta för många samhällen runt om i världen och när jag träffar rotarianer blir jag ständigt imponerad av deras välvilja.
 
 

Fotbollsarenan La Bobonera.
 
Bästa minnet hittills?
– Det finns så otroligt mycket minnesvärt, bland annat när jag först anlände och fick se Buenos Aires från bilen och försöka inse att man faktiskt är i Argentina. Första träffen med värdfamiljen. Första rundturen i min nya stad. Att få gå på en otrolig argentinsk fiesta de Quinceañera. Käka asado för första gången. Men även första dagen i skolan var helt otrolig och jag har aldrig varit så överöst i uppmärksamhet tidigare. Oräkneliga födelsedagsfester hit och dit, träffa utbytesstudenter från hela världen och att uppleva sann argentinsk fotbollsyra genom att gå och se Boca Juniors i sin hemmaarena La Bombonera.


Mitt livs första Asado. Asado betyder grilla eller steka och är ett särskilt sätt att grilla kött. 
 
Men också att uppleva skillnader som att äta middag alldeles för sent och träffa en massa jättefina gatuhundar. Jag skulle kunna fortsätta här i vad som liknar en oändlighet. Sammanfattningsvis så har jag det riktigt bra och njuter av varje dag. Lycka till Loke på din fortsatta resa och tack för en härlig intervju.


Loke och hans underbara gatuhund.